Familjen Persson

I år drog vi iväg till London. Ingen av oss har tidigare varit i England så detta kändes verkligen spännande. Guldstjärna till Ticket Resebyrå som fixade allt inklusive biljetter för tåget från Heathrow och inträde till Madame Tussauds.
De tre första dagarna var det kanonväder och väldigt varmt. På torsdagen regnade det fram till 13-tiden. Väldigt varmt nere i tunnelbanan var det. Resten av veckan var det uppehåll och inte fullt så varmt. Lite behagligare alltså. En vecka i London med regn bara en förmiddag får man vara nöjd med.
På tisdagen köpte vi varsitt Travelcard med vilket vi kunde åka fritt hela veckan i tunnelbana och på bussar. Vi åkte mest tunnelbana, som var snabbast, men ett par resor med de klassiska dubbeldäckarna tog vi såklart också.

Vi har här valt att ha ett enda inlägg med lite sammanfattande info och sen sju sidor med bilder och text som bara familj, släkt och vänner kan se. Klicka på dagen för att läsa vidare (om du har lösenordet).
Alla bilder är klickbara.

Dag 1	Avresa från Arlanda och ankomst till Heathrow. Femton minuter tågresa till Paddington station och sen taxi till hotellet Grand Plaza Bayswater. Ett lägenhetshotell där man har ett eget litet kök. Inköp av lite mat på Marks & Spencer och sen en promenad i kanten av Hyde Park på kvällskvisten.	Grand Plaza Bayswater
Dag 2	Madame Tussauds var nog höjdpunkten på hela resan. Bjöd på många överraskningar. Efter det blev det lunch på ”hemmagatan” Queens Way. På eftermiddagen for vi ut igen för en kort titt på lågprisvaruhuset Primark vid Marble Arch och sen det stora leksaksvaruhuset Hamleys på Regent Street. Mitt emot Hamleys hittade vi en Ferarri-butik där man kunde köpa en F1:a i modell för 44.000 kronor. Strax intill hittade vi sen Carnaby Street där vi fått tips om skobutiker.	Hulken
Dag 3	Den här dagen tog vi det väldigt lugnt. Marie och Johan tog en promenad till Notting Hill och gick en bit utefter Portobello Road. Lite senare gick Marie och jag dit och avverkade nästan hela gatan. Som marknadsgata var det kanske inte så speciellt men miljön är ju så mysig.	Portobello Road
Dag 4	Camden Market.
Dag 5	Westminster, 10 Downing Street, London Eye, Cotto Italian restuarant, Piccadilly Circus and Carnaby Street.
Dag 6	Tjejerna avverkade Primark och lite mer på Oxford Street och Killarna kollade lite vid Marble Arch, St Pauls Cathedral, London Bridge, Towern och Tower Bridge.
Dag 7	Hemresa.

Taxiresan till Haneda fungerade klockrent. Likaså incheckning och säkerhetskontroll. Det var dessutom inget stort avstånd till gaten så vi kunde lugnt strosa omkring där en stund. Den här gången fick vi åka buss ut till planet. Tre herrar ur personalen på plattan vinkade av oss när vi taxade ut. Det vinkades till dess vi inte såg dem mer. Har någon sett detta i något västerländskt land?

En stund efter start får vi syn på vår kompis, Mount Fuji, eller Fujisan som vi säger nu. En maffig syn så här från ovan.

Resan hemåt kändes lite lindrigare då den korta flygningen kom först. Man hann inte bli så trött innan man fick vila lite i Peking igen.

Det kändes förstås lite motigt att vid tvåtiden på eftermiddagen dra tillbaka klockan till tidig morgon svensk tid. Man fick ta om dagen på nytt liksom. Men tiden gick ganska fort här ändå och vi smaskade på lite godis medan vi väntade.

På denna långflygning fick vi platser vid fönstret i stället vilket var skönt. Däremot hamnade vi bakom vingen och motorn så det väsnades mera. Vi skulle få både frukost och lunch även denna gång. Frukosten kom nästan på en gång men lunchen dröjde väldigt länge. Varmt som tusan var det i planet av nån anledning. Jag frågade en steward till sist om det inte gick att sänka temperaturen lite. Antagligen hade många bett om detta då han verkade lite irriterad. Han gick direkt och sänkte i alla fall. Kinesiska herrar i uniform fick inga pluspoäng av mig på den här resan.

Hemma vid Arlanda fick vi vänta en bra stund på bagaget men sen bar det iväg med buss till parkeringsplatsen och efter ett litet kramkalas med våra härliga medresenärer så blåste vi iväg hemåt. 18:55 var vi vid ICA Maxi för att proviantera lite inför kvällen och frukost.

Den här dagen, vår sista hela dag i Tokyo, hade vi bestämt att lite snabbt åter besöka Harajuku för att komplettera vårt shoppande lite. Ellen behövde en underkjol till sin Lolitaklänning och jag ville handla några fler saker på Kiddy Land. Vi skulle sen börja packa då vi dagen efter måste vara på flygplatsen väldigt tidigt. Vi gick gågatan Takeshita Dori från stationen för att sen vika av åt höger mot Omotesando, den breda gatan där Kiddy Land ligger.

Ellen fick tag på sin underkjol och sen på Kiddy Land handlade vi några småsaker för att sen gå mot stationen igen. Strax före stationen visste vi att det skulle finnas en Johnny-butik där man kan köpa idolbilder och diverse prylar. Johnny’s Jimusho eller Johnny & Associates är en idolagentur med massor av artister i sitt stall. Att besöka en av dessa butiker stod högt på Ellens önskelista så vi letade upp den och botaniserade där en stund.

Efter lunch och när vi kände att vårt packande var under kontroll så kilade vi ut en stund igen för att titta lite i butikerna runt närliggande hotell och stationen. Johan och jag gick igenom hela Shinagawa station för att se om vi kunde se några Shinkansen snabbtåg. Men tyvärr gick det inte att komma till dessa spår utan biljett och det vet vi ju vad dessa kostar. Vi ställde oss och studerade biltrafiken en stund i stället.

Vi hade bestämt att ta taxi till Haneda-flygplatsen för att slippa släpa allt bagage till och på tågen. 05:30 på morgonen var vi tvungen att åka, så för att vara säker på att få taxi så tidigt bokade vi dessa på hotellet denna kväll. När man i receptionen fick klart för sig att vi även hade åtta resväskor plus handbagage föreslog man tre taxibilar vilket var tur. Två hade inte räckt. Här förekommer inga kombibilar.

När vi så gick till sängs denna sista kväll var det med blandade känslor. Man längtade hem lite grann samtidigt som man trivdes så bra.

Så idag skulle vi äntligen komma iväg till Mount Fuji och upp till station 5 vilket är så långt man kan komma utan att fotvandra. Vi var ute i god tid och tog åter igen tåget till Shinjuku för att köpa bussbiljetter. Bussresan tog drygt två timmar. Lite intressant att se hur det ser ut utanför Tokyo också. Jag tog en oherrans massa bilder genom bussfönstret. Bilden här till vänster tycker jag ser kul ut. En bamsebyggnad som skulle kunna vara ett rymdskepp i nån science fiction serie längst upp, en mer traditionell liten kåk under och en massa vägar som går kors och tvärs. När vi så var framme befann vi oss på 2305 meters höjd över havet. Synen av Fuji var mäktig och det är svårt att förmedla den känslan med bilder.

Man fick nästan känslan av att komma till ett svenskt högfjällshotell. Många bussar var det där och klimatet var ett helt annat än inne i Tokyo. Svalt och inte den fuktiga luften. En tröja hade inte varit i vägen. Det berodde såklart på den höga höjden. Man hade också förväntat sig trängsel men det var väldigt lugnt och skönt där. Många butiker och restauranger var det och rätt så tidigt besökte vi ett matställe för lite lunch.

Vi hade tre timmar på oss innan bussen skulle gå tillbaka till Tokyo. Vi gick en bit in på vandringsleden för att uppleva sluttningen och se lite lavastenar. Kan inte säga att jag fick nån längtan att klättra till toppen. Nä, vi gick tillbaka och handlade lite souvenirer i stället. Precis före hemfärd drog molnen in och man fick verkligen känslan av att vara på hög höjd. När vi sen kom tillbaka till Shinjuku så letade vi först upp ett varuhus med en dansk brödbutik och köpte några mackor till kvällsfikat. Vi köpte också en så kallad bentolåda (matlåda) till Ellen som kvällsmat. Sen kutade vi vidare och köpte den där färgsprutan (airbrush) som jag var så sugen på. På väg mot hissen hittade Marie ett par söta Converse-skor som inte kunde motstås. Sen bar det av till hotellet med då sedvanligt besök i mataffären vid Shinagawa station på vägen. Ännu en heldag var till ända.

Planen för dagen var att åka till Mount Fuji, vulkanen ni vet. Vi hade kollat lite dagen innan då vi först tänkt åka med snabbtåget Shinkansen till Fuji vilket Johan och jag sett fram emot. Susa fram i 300 km/tim vore ju skoj. Det visade sig denna morgon när vi skulle köpa biljetter att det skulle kosta ca 4000 kronor per familj vilket kändes lite magstarkt. Nu tänkte vi ta buss dit i stället och då komma en bit upp på vulkanen också. Därför tog vi tåget till Shinjuku där dessa bussar utgick ifrån. Men det blev tji då sista bussen gått redan. Ok, då får det bli inköp av Lolitaklänning till Ellen i stället bestämde vi. Tjejerna hade span på ett coolt ställe där de rätta grejerna fanns. På bilden till vänster ser du de bildskärmar som fanns ovanför varje dörr på Yamanotelinjens tåg. Man såg där hur lång tid det var till den station man skulle till och på vilken sida dörrarna skulle öppnas. Mycket praktiskt.

I en paus i shoppandet så gick vi och käkade på ett ställe som hade rätten Yakiniku. Nåt som Ulf i vår kompisfamilj sett fram emot. Tyvärr serverades den rätten bara på kvällar så för oss blev det en burgare med små strips, tillbehör och sedvanligt ris i stället. Det var gott det med. Det var en mycket trevlig restaurang med en väldigt engagerad dam som hjälpte oss tillrätta. Vi fick ta på oss förkläden inför risken att våra burgare skulle stänka köttsaft på oss. Det blev många skratt när dessa togs på. Efter lunchen fortsatte tjejerna att kolla på kläder och vi killar gick till ett grannvaruhus där det fanns en trevlig hobbyavdelning med bland annat en modelljärnväg. Jag stod och fingrade på en färgspruta som jag var väldigt sugen på att köpa. Dagen efter blev den min.

När tjejerna bestämt sig och handlat färdigt hittade vi ett Starbucks Coffee i ännu ett varuhus där vi kilade in och fikade. Sen släppte vi loss Marie så även hon fick spana lite i butikerna åt sig själv. Johan, Ellen och jag väntade vid Starbucks under tiden. När Marie var nöjd bestämde vi oss för att dra hem till hotellet. Det är inte lätt att hitta i Shinjuku men Marie hade lite kläm på åt vilket håll vi skulle gå för att hitta till stationen. När vi kom ut så regnade det och varefter vi gick så tilltog det så pass att vi fick ställa oss under tak en stund. Man blev blöt trots paraply. Det var regnperiod här just nu men vi har klarat oss riktigt bra. Det har bara varit mycket korta skurar. Väl framme på stationen blev det ett äventyr att hitta rätt gate och spår för hemfärden. Shinjuku station är världens mest trafikerade tågstation där tre miljoner passagerare passerar varje dag. Vi fick till sist fråga en vakt för att hitta rätt.

I dag var planen att besöka Harajuku och fokus först var att hitta den bro där det förekom Cosplay (costume play). Från Wikipedia: ”Genom att sy en dräkt efter en karaktär som man tycker om och sedan bära den visar man sin uppskattning. Målet är att porträttera karaktären så gott man kan.” Det visade sig senare att den bro vi sökte var den vi gick över precis vid stationen. Tågstationen i Harajuku är liten och mysig men som vanligt i Tokyo var det massor med folk i rörelse.

Medan vi letade Cosplay-bron så hamnade vi i den del av Yoyogi-parken som hör till templet Meiji Jingu som är ett av de största templen i Tokyo. Det var väldigt varmt den här dagen men som du ser på bilden så fick vi lite skugga av träden. Så småningom nådde vi templet och hade sån tur så vi fick bevittna två bröllops-processioner. Vid ett ställe fotograferades flera andra brudpar.

Vi gick sen tillbaka när vi klurat ut att bron vid stationen var den rätta. Men ingen större Cosplay-aktivitet var på gång så vi gick vidare in i den allmänna delen av Yoyogiparken. Det var väldigt varmt den här dagen så efter en stund drog vi oss in i skuggan av träden. Efter en stunds vila och vattendrickande så gick vi mot stationen igen för att leta upp något matställe.

Efter en god lunch på ett litet mysigt matställe var målet en leksaksaffär i sju våningar, Kiddy Land. Gatan dit hade tre filer i vardera riktning och var konstant fylld av bilar. Promenadstråken eller trottoarerna var breda även dom och, som man ser på bilden här, proppfulla av människor. Kan bero på att det var söndag och alla var lediga. Kiddy Land var ett eldorado för tjejerna då det förutom rena leksaker fanns en massa gulliga prylar. Även Johan och jag fyndade. Värmen var lite påfrestande så vi klena killar drog nu hem till hotellet medan tjejerna fortfarande var shoppingsugna och gick på klädaffärsjakt.

Den här dagen sov vi ut ordentligt eftersom vi gick upp så tidigt dagen före. Efter lunch gick vi en liten promenad i hotellens japanska trädgård. Det är en stor trädgård med fina gångar som förbinder de olika hotellen. Där finns vattenfall och små sjöar med stora färgglada fiskar som verkar tama på nåt sätt då dom kommer och tittar så fort man närmar sig. På bilden till höger syns vårt hotell med de tre inglasade hissarna med utsikt över trädgården.

Jag måste passa på att berätta lite om vårt fina hotell och vårt rum. Innanför entré och reception låg en stor lounge med stora fönster mot den japanska trädgården. Mitt emot fanns några butiker med en massa fina saker. I vårt rum hade vi fyra breda och sköna sängar och vi sov väldigt gott alla nätter. Den svala temperaturen bidrog säkert till det. En separat toalett och ett stort badrum med bubbelbad och inglasad dush hade vi. Och av någon anledning fick vi nya handdukar, badlakan och morgonrockar varje dag.

Lite senare for hela gänget iväg till Tokyo Tower. Tokyos Eiffeltorn kan man säga. När vi kom fram genade vi genom Zojoji Temple Main Gate och kikade lite där också. Tokyo Tower är 333 meter högt och högre än Eiffeltornet i Paris. Läs lite mer här här. Vi löste biljetter till utsiktsplatsen på 150 meters höjd till att börja med. Två våningar med 360 graders vy. En fantastisk utsikt över Tokyo såklart.

Jag tog massor med bilder som senare kommer i ett eget bildgalleri men här är den första från 150 meters nivån. Även här tror man att det ska vara litet och trångt men man kunde lugnt strosa runt och se bra hela vägen. Uppe på 250 meter däremot var utrymmet begränsat varför vi fick vänta en stund innan våra biljettnummer dök upp på en skärm. Vi släpptes då fram till en trappa (drygt 40 steg bara) som ledde upp till nästa hiss där vi fick köa en liten stund. Här uppe på 250 meters höjd var utsikten ännu mer spektakulär och nu hade det börjat skymma dessutom. Otroligt vackert med alla tända lampor.

Efter tornet gick vi mot stadsdelen Roppongi. Johan och jag dreglade lite när vi passerade en Aston Martin utställning. En tjusig DB9 var det. Man ser många häftiga bilar på gatorna i Tokyo. Allt från Ferraris till Rolls Royce. Vi började bli rejält hungriga och efter en stund såg vi av en händelse ett Hard Rock Cafe inkilat på en trång bakgata. Där knallade vi in och åt Barbeque Chicken och såg musikvideos med hög volym. Massor med kända musikers gitarrer och signerade tavlor hängde på väggarna. Mysigt ställe och god mat. Efteråt drog vi hemåt då Roppongi kan bli lite vilt på nattkröken. Vid hemmastationen handlade vi i vanlig ordning grejer till nästa dags frukost.

Den här dagen var planerad för ett besök på världens största fiskmarknad. Vi klev upp 03:30 på morgonen för att dra iväg 04:30. Vi hade i receptionen kvällen innan fått en beskrivning över vilka tåg vi skulle ta för att ta oss dit. Jag tror det var tre byten. Vi hittade inte ens till den första linjen och gav snabbt upp och tog två taxibilar i stället. Det skulle senare visa sig att det var en väldigt enkel tågresa med endast ett byte. De allra flesta av taxibilarna här verkar vara endera av märke Toyota eller Nissan och nybyggda eller oerhört välbehållna äldre modeller. De går väldigt tyst och har stora backspeglar på skärmarna. Bilarna körde oss ända in på fiskmarknadsområdet. Vi var där ca 05:30.

Här fick man verkligen gå försiktigt och på led för att inte bli överkörd eller vara i vägen. Det var ett hektiskt tempo här och de små lastfordonen med stor ratt for kors och tvärs. Dessa körs stående och hela motorenheten och framhjul vrids för att styra. Det såg väldigt smidigt ut. Här kan du läsa mer om Tsukijis fiskmarknad.

Här fanns många färgglada och konstiga arter. På den högra bilden här ser man hur trånga gångar det är. Hit har fisken kommit efter att ha ropats in och här bereds den för vidare försäljning till restauranger och butiker. Området är hur stort som helst och vi rörde oss antagligen bara på en bråkdel av det.

Även utomhus var det fullt pådrag. Här på vänstra bilden är en av många lastplatser. Här bör man också röra sig försiktigt och gärna gå på led då det rusar fordon förbi hela tiden. Ett under att man inte såg en massa kollisioner. Vi kom sen till den yttre marknaden där det  bland annat såldes köksredskap. Där finns också ett antal sushirestauranger där man kan äta frukost. Några av oss åt där och kom ut proppmätta. Det var gigantiska portioner.

Efter fiskmarknaden drog vi vidare för nästa mål som var ön Odaiba. För att komma dit tänkte vi ta Tokyo Monorail och vi fick leta ett tag innan vi hittade rätt station. Det blir en del promenerande när man är osäker på vilka stationer man byter linje på. Färden gick över Rainbow Bridge. Häftigt var att spåret gick i en cirkel först för att komma upp i nivå med brofästet. Resan med Monorailen var lite dyrare så korten dränerades raskt. Men det fixades vid ankomst till stationen i en automat. Nedanför stationen låg The Decks i vilket Joypolis var beläget. Ett av de ställen ungdomarna ville uppleva. Vi hittade en bänk där vi kunde sitta och pusta ut en stund. Joypolis skulle inte öppna än på ett tag så vi bestämde oss för att gå till Fuji TV’s huvudkontor i stället. Det stora TV-huset med kulan du ser i mitten på den vänstra bilden.

När man från gatan tittade på kulan såg den ut att rymma 10-15 personer. Kulan var dock 32 meter i diameter och kändes enorm vilket säkert framgår av bilden här. Även utsikten var spektatulär. Här finns lite information om huset och kulan på Fuji TV Efter denna upplevelse var vi hungriga och hittade en mysig restaurang i ett kvarter bredvid The Decks. Stället hette Monsoon Cafe och vi åt kycklingspett med japanskt ris. Sen bar det av till Joypolis Sega Amusement Theme Park. Ett nöjesfält inomhus där ungdomarna roade sig i 2-3 timmar. Här finns lite info om Joypolis. Marie och jag fördrev tiden på intilliggande varuhus under tiden. Sen bar det äntligen av mot hotellet.

Vi är så imponerade av det japanska folket. Alla är oerhört vänliga och omtänksamma och det är rent och snyggt överallt. Hemma i Sverige ska det vara så få som möjligt för att utföra ett jobb men här kan det stå tre vakter vid en infart till ett parkeringshus för att skydda gående på trottoaren. Och vid 21-tiden på kvällen kan man se ett stort arbetslag utföra ett vägarbete. Idag åkte vi till Akihabara. Det var 33 grader varmt såg vi på en station där tåget gjorde ett långt uppehåll av någon anledning. Märkligt då allt här verkar gå på sekunden. Saxat ur Wikipedia om Akihabara: ”Det hela började efter andra världskriget med försäljning av radiorör och andra elektriska komponenter under järnvägsspåret nära stationen i Akihabara. Fortfarande år 2009 kan man i gångar under järnvägsspåren hitta äldre män som står vid små bord och säljer allt från lysdioder till strömbrytare”.

Första stoppet var vid en marknad eller bazar med smala gångar där det såldes elektronikkomponenter. Det fanns de som sålde enbart radiorör eller transformatorer. Där hade jag kunnat gå en timme och finstuderat. När vi kom ut ur en av gångarna hittade vi en klockförsäljare som sålde bland annat Seiko. Undrar om de var äkta. Sen såg vi några tjejer klädda i servetrisdräkt som lockade till ett ställe som hette Maid Cafe. Ellen och Frida hade span på ett ställe som hette Game Taito Station. Där kunde man spela på alla möjliga sorters maskiner i flera våningar och vi travade in och kollade på det mesta. När vi sen blev fikasugna tänkte vi på detta Maid Cafe och gjorde ett försök. Det visade sig att det först var typ inträde och sen kunde man få kort tagna tillsammans med servetriserna. Inte riktigt vad vi tänkt oss.

Vi travade vidare och nu var vi fokuserade på att hitta den hobbybutik, RC-Champ, som jag absolut ville besöka. Jag hade på morgonen letat adressen på nätet men när allt står på japanska är det inte lätt. Jag såg var det låg på en karta och försökte memorera de större vägkorsningarna och butiken. Det hjälpte inte tyvärr. Vi hittade däremot ett trevligt matställe vid namn Coco’s. Det var dags för lunch. Vi åt burgare med ris och tillbehör. Och nu fick äntligen Ellen (och vi andra) smaka Melon Soda. En söt läskedryck som Ellen visste var mycket populär. Efter lunchen gick vi mot en kamerabutik då jag var lite sugen på att köpa en liten bra digitalkamera. Priserna var inte speciellt låga så det får bli ett inköp hemma i stället.

När vi gick vidare så såg jag helt plötsligt en stor vägkorsning med röda trottoarhörn jag kände igen från morgonens adress-sökning. Med ledning av en informationsskylt i korsningen hittade vi till nästa korsning där RC-Champ låg. Snacka om pappas eldorado. Långa rader med oändliga mängder delar till RC-bilar. På bilden här syns en nöjd gubbe efter diverse fynd. Det visade sig sen att fynden var billigare i Sverige men vad gör det, jag har varit där. Butiken var inte jättestor men ändå mycket häftigare än något liknande i Sverige. Utanför butiken mötte vi sen tre mycket glada dagisbarn (eller skolbarn) på väg hem. Vi hade efter lunchen delat oss familjevis och nu tänke vi före hemfärd åter uppsöka en prylbutik vid tågstationen som vi kikat i tidigare.

Ellen hade spanat in vissa saker där som hon var sugen på. Det blev en stunds shopping innan vi åkte hemåt. Tillbaka vid Shinagawa Station handlade vi som vanligt lite kvällmat/fika och saker till nästa dags frukost. Vi hittade Gille-kakor från Sverige. Väldigt exotiskt. På kvällen sen så träffades vi båda familjerna i hotellbaren för en varsin gratisdrink som hotellet bjöd på. Det blev mest läsk tror jag. Vi planerade då nästa dags äventyr som krävde uppstigning 03:30.

Den första dagen i Tokyo åkte vi till Shibuya. Men först var vi tvungen att ta reda på hur vi skulle göra med tågåkandet. Vi ville helst ha typ ett veckokort för att slippa köpa biljett för varje resa. Det blev ett så kallat Suica-kort som man fyller på vid behov. Allt sköts i automater vid stationerna. Otroligt smidigt är det. Korten håller man bara emot en platta vid ingångs-gaten (svengelska) och när man går ut vid ankomsten gör man likadant och då dras rätt belopp från kortet. Man får då information på en display hur mycket man har kvar på kortet. Systemet med tåg och tunnelbanelinjer är enormt och man får ofta byta linje vid stationerna. Vi åker mest på Yamanote-line där det kommer ett tåg var tredje minut.

Shibuya är ett shoppingdistrikt i centrala Tokyo. Det är en samlingsplats för hippa ungdomar och här finns affärerna som har det senaste och trendigaste modet. Här finns världens mest trafikerade korsning. Var tredje minut myllrar tusentals personer ut från tågstationen och in i centrala Shibuya. Här finns även statyn över hunden Hachiko, berömd för att ha väntat på sin husse i alla år, även när husse hade avlidit. Det var vid hunden Hachiko vi skulle möta Ellen och Fridas kompis Nathalie. Vi fick vänta en stund men sen blev det kramkalas. Därefter blev det raka spåret till Shibuya 109, ett varuhus i 10 våningar med bara tjejkläder. Ett veritabelt eldorado för Ellen och Frida. På nästa bild står Ellen på samma ställe som hon tidigare sett en av hennes idoler stå i ett tv-program.

Man gick ett varv, for upp en våning, gick ett varv… osv. Det var små butiker med mest kläder. Häftigt klädda tjejer i alla butiker ropade välkommen in på ett speciellt sätt och med en gäll röst. Trots att det var så små butiker så var det flera tjejer som jobbade i varje butik. Alla malde på med sitt välkommen in hela tiden. Lite kul först men efter ett tag och blandat med hög musik blev det lite jobbigt. Allra helst som alla butiker körde sin egen musik. När alla våningarna var avklarade gick vi till en Sushibar för att äta. Det var en sån där rätterna åker förbi på ett rullband och man tar ett fat som ser gott ut. När man är klar får man betala efter att personalen räknat de tomma faten man har.

Sen drog Nathalies kompis Elin med oss till en massa roliga ställen, bland annat skivaffären Tower Records. Flera våningar här också. Ellen köpte två CD och en live-DVD. På köpet fick hon en poster och lite småprylar. Hon svävade iväg som på moln. Så småningom hamnade vi på Shibuya 109 igen. Ellen ville prova lite klänningar hon sett tidigare. När vi kom tillbaka till vår ”hemmastaion” Shinagawa, handlade vi lite kvällsmat samt till följande morgons frukost. Vi fixar egen frukost på rummet då hotellfrukosten kostar typ 220 kronor per person och dag. Lite i saftigaste laget. Varmt och fuktigt är det hela dygnet men i butiker är det skönt. På hotellrummet är det 24 grader och torr härlig luft. Man sover jätteskönt.